Visst ser hon oskyldig ut? Det tyckte jag med första gången jag tittade. Men innan jag börjar klanka ner på Masa (ett bra namn om man har svårt för att minnas regnumret) så måste jag första säga att hon nästan alltid startar och att hon fått plus i kanten på de besiktningar jag tagit henne till. Det hela började en eftermiddag för några år sedan när pappa frågade mig;

Vill du köpa en bil?  Eum... Ja... Tack? Sagt och gjort, inte senare än ett dygn senare hade man (eller ja, pappa då egentligen) gjort ett riktigt kap. En Volvo 740 -87a. Nya däck ingick, fint skick bortsett från de små skavankerna då, som kassa lameller och en ack så liten rostskada, men detta fixades fort och lätt av en bekant och snart stod hon där (Ja, det är en hon när allt är väl, men börjar skräll...et... Jag menar gracefulla åkdonet på fyra hjul att trassla blir det omedelbart en han) på gårdsplanen och glänste i solen med sin silverlack.

Snart nog visade det sig att detta charmiga transportmedel led av, förvånande nog, volvosjuka. Så fort du ens tänker tanken på att sätta foten på bromsen så ger den ifrån sig en ytterst obehaglig ton som skär i öronen som en motorsåg på jetbränsle. (Det hjälper inte ens att ha radion på högst volym, ingenting kan tona ut det, och det är knappast till någon fördel att radion i fråga är en Blaupunkt installerad när bilen var purung, en sådan som börjar spraka så fort den anar att ett träd är i närheten).

I och med dessa gnissliga bromsarna har jag blivit superduktig på att motorbromsa, inte för att vara direkt miljövänlig, men kanske medmänsklig för andra stackars människor (och djur, visar det sig) som inte är skyddade utav ett visst mått metall och vindrutor för ljudvågorna så som chauffören är. Nackdelar med detta då, tja, för det första så är det en lång och ganska brant backe ner till mitt jobb, vilket betyder att det inte på några villkors vis går att mörka att man är några minuter sen då och då (Okej! Jag erkänner, ganska ofta.. Suck... )

S...sssskr...Skrii...Skriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
iiiiii...  Skrii..  iiii..  iiii. Victoria has arriwed. Alla vet vem det är. Man kan inte överraska någon. Det är aldrig så att någon måste fråga en kollega huruvida jag är där eller inte. Alla vet. Men med motorbromsen låter det förvisso lite mer som  Wrooooooommmmomomom!!! emellan Skriiiien, och alltid ett tydligt gnissel när man måste bromsa in ordentligt på parkeringen för att inte rulla vidare utför ett dike. Nåja! Man ska vara glad för att bromsarna i alla fall gör sitt jobb.

Hur det kommer sig att just hästägare här i trakten i synnerhet tycker illa om min bil är nog ganska uppenbart. Hästar tycker inte om min bil och ryttaren delar samma åsikt med sin fyrbente vän. Så när man ser offret.. Jag menar medtraffikanten, så gäller det att handla fort! Först bromsar man hårt, bara för att inse att nähä, det gnisslar idag också, så lägger man in en lägre växel, höjer kopplingen snabbt som blixten och så låter det protestlikt  wroooooom!!!!! Ur motorn. Men det är sannerligen pest eller kolera som gäller i ett fall som detta. Wroom eller Skrii...  Eller båda. Tyvärr kan man inte rådfråga ryttaren om dennes tankar om saken, så man får efter bästa förmåga se hur rädd av sig hästen är (vilken man brukar kunna avgöra på hur sammanbiten ryttaren ser ut) och sedan göra det bästa av situationen. Jag brukar inte kolla i backspegeln för att se hur många av dessa som tar av sig ena vanten med tänderna och pekar finger åt mitt håll. Låter detta inte så farligt trots allt? Nähä, men då kan jag fortsätta min historia med en aningen lös fläktrem, som i tillägg till bromsarnas kvartett bidrar med ett ihållande  iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii i böljande toner beroende på vilken växel jag kör. Förstår du nu varför min bil är så illa omtyckt. Kära nån, tänk dig en sträcka: kurva 1, raksträcka, kurva2: häst på raksträcka, bil på första kurva. Skrii... Iiiiiiii...Wrooomomom... Iiiiiii...i...i..  Aldrig har väl något genomgått så många könsbyten på en så kort stund: Braaa.. Duktig.. Nej! .. Nej sa jag, fy!  Fyyyy! Såja...  braa...  Duktig tjej! Nej..  N.. Nej..  Sluta! Gubbskrälle!  Skroten!  Biltvätten! Skroten! Biltvätten! Bra, dåligt, bra, dåligt. Jaha, besiktning i februari då, inte ett dugg orolig. Inte ett dugg.

 

ko-Liza

25 januari 2012 12:04

Och vi ska inte nämna tutan. Den vackraste toner av alla.....ehhum!

http://ko-liza.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konstig rubrik eller hur, men du kunde inte låta bli att klicka^^ För vissa kommer det kanske som en besvikelse att detta inlägg inte riktigt handlar om just konsten att fylla en bh, för att få en smickrande figur, utan att fylla den av helt andra sk...

Man kan tycka att har man som jag varit både född och uppväxt i samma land så borde man lärt sig ett och annat om kyla.   Men här är tre saker jag liksom aldrig fattat:   Om det är väldigt kyligt ute, ta inte ett pepparmint ice fresch supercool...

Tanken var att vara lite duktig såhär i början på det nya året, att bli lite huslig och baka, laga mat och vem vet, kanske ta en svängom med dammsugaren då och då. Vi börjar med de två första punkterna. Baka och laga mat. Helst samtidigt för man ska ...

De må se oskyldiga ut, där de står gröna och medgörliga. Så när jag två dagar för jul gick ut i den mörka skogen, utrustad med ficklampa och såg kände jag mig alldeles lugn till sinnes. Och allt gick väl, jag fann den (inte på grannens tomt om du tro...

Haha, vad det var kul:D Mycket folk, mycket prylar. Jag och LiseLottan var såå duktiga med fikaserveringen.  Oh ja.   Ge inte upp setter, man får ha tålamod med mig:D Jag kan ju kanske försöka med att skriva åtminstone en gång i månaden eller så....