Vadan detta? Jo... På min ljuva 20-årsdag så kom min ljuva bästa vän på besök med ett erbjudande om en ljuv liten tur till stan (Karlstad). Hur vi hamnade på Biltema är dock ett mysterium... (Biltema förresten, vet du någon affär som bättre kan erbjuda hur ett personifierat frågetecken ser ut, man kan säga att kunderna där har gett ? ett ansikte...)  Hur som helst skulle en vga kabel till hennes far inhandlas och vi letade... och letade... Och letade. Du vet hur det är! Efter mycket om och men, plus en hel del besvärande av personalen så hittade vi till något så när rätt avdelning. Nå, tror du att denna historia ska få ett lyckligt slut? Trodde väl inte det... Den hjälpsamme anställda informerade oss om att just den typen av kabel vi skulle ha, alltså något i stil med 5-meter blaha blaha, inte var tillgänglig förrens om nån vecka men att det fanns en likadan, fast cirkus 20 meter längre än vad det var tänkt från början... "No problem!", vi plockar med oss en avbitare på vägen ut...  Tystnad, under vilken man får en ytterst tydlig "är du inte riktigt klok" blick på sig. (Men, detta påstående vore inte fullt så korkat om det inte hade varit för.. eum.. mojängerna placerade i vardera ände av kabeln i fråga) Jag bedyrade att jag faktiskt bara skojade, riktigt så dum är jag minsann inte. Vissa förstår sig inte på skämt. Jag håller fast vid att jag i stundens ingivelse var ett komiskt geni... Den åsikten är jag helt allen om.

Precis som den gången jag klandrade mjölkbilschauffören för att stjäla våran mjölk... Moahaha...  Arma människa.